Flygplatser är spännande ställen!

flygplats

Vi, jag och familjen, har precis kommit hem från en resa till Sydafrika och är det något jag tycker är spännande så är det flygplatser. Flygplatser är så dynamiska och det är ett ständigt flöde av människor som är på väg någonstans, en flygplats sover aldrig utan det finns alltid något eller någon att titta på.

Sen är det alltid spännande när det börjar bli dags att gå till gaten för att  gå ombord på planet, där har vi gruppen som ställer sig i kö för att komma först in på planet, fast det är bestämda platser. När de väl fått sin biljett blippad så älgar de in på planet och spänner fast sig i stolen, efter de har stoppat in sina rullväskor i takfacket. Sen har vi de som reser med små barn, de ser alltid lite plågade ut för de vet inte om barnet kommer gråta och låta hela resan. Det är inte alla som har överensseende med att små barn låter när de vill sova, och det vet föräldrarna. Jag har inga problem med att barn gråter på planet men jag har otroligt svårt med barn som sitter och sparkar i ryggen i min stol eller hänger på stolen och drar mig i håret, utan att föräldrana reagerar. Sen har vi kategorin av resenärer som gärna sitter vid fönstret fast de har världens minsta blåsa och måste gå på toaletten hela tiden, vilket gör att man får resa på sig i ett för att man har stolen längst ut. Eller de som på något sätt lyckas komma in med armar och ben på min stol, och tar ingen hänsyn till att jag inte vill ha någons armbåge i sidan..

Och sen ska man gå av planet… Då kommer vi till de som sitter längst bak i planet men ändå ska gå av först. En helt ologisk ekvation för mig. Självklart så ska de som har connecting flights som väntar av först, det kan ju vara att planet har blivit försenat pga snökaos eller annat och de vill ju inte missa nästa flyg. Men sitter man längst bak i planet är det väl rimligt att man kommer av typ sist, eller?! Men de som har så jäkla bråttom av planet för att ställa sig och vänta på sina väskor och stå precis brevid bandet med trolleyn och blocka för alla andra, suck!

Som sagt så finns det en mängd olika beteenden hos de som reser och alla är inte bufflar, det flesta är så beresta att de vet hur det går till. Alla kommer på planet och alla kommer av, enkelt. Det är lika spännande varje gång att iaktta de olika beteendena som finns hos de som flyger.

Sen är det alltid lika skönt att komma hem och få packa upp och tvätta, sätta tillbaka resväskorna och komma tillbaka till vardagen. Det absolut bästa är att få sova i sin egen säng och borra ner huvudet i sin egen kudde, det är magiskt! Som man brukar säga ”Borta bra men hemma bäst”!

 

Ha det så bra så ses vi snart igen.

Kram!

Michaela

Annonser

Sätta fokus på barnen

Skärmavbild 2018-02-23 kl. 13.56.47

Igår träffade jag en helt fantastisk person, en eldsjäl med ett hjärta av renaste guld. En person som har satt barnen i fokus i miljöer där den ena eller båda föräldrarna har ett missbruk som de kommit ur. Den här fina människan heter Lars Lewerth och driver Childrens Program, han och hans kollega är de enda i Europa som är certifierade och licensierade av Betty Ford Clinic i USA.

”Childrens Program lägger fokus på barnens behov och är ett förebyggande komplement till din egen missbruksbehandling. Childrens Program ger barnen kunskaper om missbruk som sjukdom, tar bort skuldkänslor, ge familjen ny ömsesidig förståelse och en förbättrad relation med verktyg för framtiden. Vi som arbetar här är personer som har en egen erfarenhet av missbruk och beroende, antingen med egen problematik eller som anhörig.” www.childrensprogram.se

När vi satt och pratade med Lasse igår så önskade jag att det här programmet hade funnits för 26 år sedan för min egen del. Men på den tiden fanns det inget eller mycket lite som handlade om medberoende, anhörig-problematik eller ens att belysa hur barnen hade upplevt det när föräldern drack eller drogade. Vi är nog många som har en ”radar” inbyggd och är extremt duktiga på att läsa av människor för att ha kontroll över situationerna. Tack gode Gud för att forskningen och kunskapen om de här frågorna har kommit upp till ytan och idag diskuteras och existerar.

Lasse som person är verkligen engagerad, driven och framåt, han har en så varm personlighet och glädjen i hans ögon när han pratade om Childrens Program gick inte att ta miste på. Han brinner för det här och idag har 150 barn med föräldrar genomgått behandlingen och den 28 februari kommer Örebro Universitet lämna in en summery om den forskning som har gjorts om Childrens Program, och den kommer publiceras på Folkhälsomyndigheten.

Barn som växer upp i miljöer med missbruk är väldigt stressade och tar ofta på sig ansvaret för att hålla föräldern nykter och slungas in i ett medberoende. Barn kan inte förstå att förälderns missbruk inte har något med dem att göra, eller att de inte har gjort något fel. Det bygger upp så mycket skuld och skam som barnen sedan tar med sig i ryggsäcken genom livet, om de inte själva börjar jobba och ta itu med det.

Alla dessa eldsjälar som viger sina liv för att åstadkomma en förändring till bättre förtjänar all creed de kan få, det är ett slit från morgon till kväll och allt handlar om pengar, pengar att driva runt det.

Gå gärna in på http://www.childrensprogram.se och läs mer, det här är så bra!

 

Ha en superfin helg,

Michaela

I ♥ Papilly

Jag är stolt som tupp som bröstar upp sig i hönsgården! Tänk vad den här lilla puppan har växt och nu verkligen blivit till den vackra fjäril som den är ämnad att vara. Jag tänker på Papilly där jag var med från det lilla embryo som gick under namnet Stressklubben och StressCompany och som senare bytte namn till Papilly.

I morse var jag på ett frukostseminarium som Papilly höll i inne i stan tillsamman med grundaren Ulf Söderberg. Peppe Ekmark, VD, är så fin och med glimten i ögat öppenhjärtligt berättar sin lifestory och hur hans liv har varit. Kände igen mig i flera av hans exempel på hur det kan gå i livet,  och många skratt blev det under hans framträdande. Han balanserar det svåra med det goda på ett ypperligt sätt, och det är inte lätt att göra. Anders Tengström, forskningschef på Papilly, berättade på ett fångade sätt hur vi mår idag och visade statistik hur kurvorna har gått i vårt mentala välmående. Behöver jag säga åt vilket håll  kurvorna går eller kan ni gissa det själva? Vi mår sämre idag än för 20 år sen… Stressen är den störstsa boven i dramat, surprice! får ni möjlighet att gå på ett av Papillys dragningar så gör det, ni kommer inte bli besvikna, det lovar jag. Papilly består av fler personer än Peppe och Anders och alla gör ett kanonjobb, och i veckan började Monica Werneman, tidigare VD på Poolia, som försäljningschef för att hon tyckte att Papilly och stressprogrammet är så unikt och bra! Välkommen Monica säger jag!

Förstår ni nu varför jag är så stolt idag? Det här har jag varit en del av, uppbyggnaden av det här fantastiska företaget som arbetar för att vi ska må bättre och trivas med vår vardag. Go Papilly Go! U do good! Och tack till alla er som kom och lyssnade på Peppe och Anders idag.

Ha en fantastisk helg och njut.

Kram

Michaela

 

Nytt uppdrag!

A-Gruppen_Logga500x180

I mitt förra inlägg skrev jag att jag inte trodde på slumpen och att jag i nästa inlägg skulle berätta mer om det projekt som jag är nu är involverad i. Jag träffade som sagt en gammal arbetskollega som heter Peder Sundqvist som har startat A-gruppen Partners AB

A-gruppen Partners AB är en företag som arbetar med förebyggande insatser  för dom som ligger i riskzon för missbruk och beroende inom alkohol, drog, spel, läkemedel och stressproblematik. Där kommer jag arbeta med stressrelaterade frågor, rådgivning och behandling, gissa om jag är exalterad! Får inte glömma tacksam och ödmjuk! Vilket fint uppdrag att få arbeta med att hjälpa människor som inte mår så bra, det är ju helt jäkla fantastiskt. Tack Peder för förtroendet!

Enligt statistik så är det 20% på en arbetsplats, 1 av 5, som ligger i farozonen eller har ett beroende på något sätt, och det ser inte ut att som att den siffran kommer sjunka, tvärtom så kommer den bli högre. Ett stort problem som måste börja belysas är spelberoendet som ökat rejält pga TV och radio-reklamen. Om jag ska vara ärlig så är jag riktigt förbannad över all den mängd reklam om spel som går på de olika TV-kanalerna, och den handlar om hur lätt det är att vinna pengar. Och där även svenska staten håvar in stora summor på all spelreklam de står för. Det är ju samma belöningscentrum som triggas i hjärnan som vid ett alkohol eller drogmissbruk bland annat. Helt sjukt! Och konsekvenserna för de som spelar och förlorar pengar som de sen ska vinna tillbaka. Usch! Allt spel handlar inte om att vinna pengar utan det finns ju de som är beroende av datorspel, speciellt ungdomar.

Vi på A-gruppen Partners arbetar aktivt för att få bort det stigma som finns när det gäller missbruk och beroende, skulden och skammen måste bort så att en diskussion utan fördomar kan föras. För en alkis är inte per automatik någon som sitter på parkbänken och dricker. Om vi tar alkoholism så är den demokratisk och slår mot alla samhällsgrupper,  du är inte mindre alkis för att du dricker ”finsprit”.  Vi känner alla någon som har ett osunt förhållande eller ett beroende till alkohol, droger eller tex läkemedel och det är otroligt smärtsamt för de anhöriga att se en person de älskar gå ner sig och inte nå fram trots att de ber på sina bara knän eller hotar att lämna personen. Oftast finns det barn med i bilden som far väldigt illa också. Skulle kunna skriva en bok om det här men det ska jag inte göra, idag iallafall.

Just nu önskar jag att dygnet hade 36 timmar med allt som ska hinnas med, ska hinna med att sköta Calmelin och bloggen oxå. Men peppar peppar så går allt som på räls än så länge, annars får jag nog boka in en tid hos mig själv och strukturera upp mig!

Gå gärna in på vår hemsida om A-gruppen Partners, www.a-gruppensverige.se och läs mer.

Ha en fantastisk dag!

Kram

Michaela

 

Slumpen eller ej?

 

Slumpen är ingen tillfällighet

 

Jag tror inte på slumpen, jag tror att allt sker av en anledning. Självklart finns undantag, min teori är inte vattentät. Som ett exempel, du har helt plötsligt tänkt på en person du inte träffat på länge, så hux flux så springer ni in i varandra. Det är den slumpen jag menar!

För några veckor sedan var jag och min sambo och åt middag med en vän, som ville att min sambo skulle träffa en person för ett spännande nytt projekt. Vår vän berättade vad projektet gick ut på och hur han hade kommit i kontakt med den här personen och då var det som att var tvungen att fråga vad den här personen hette, för det hade inte nämnts  i det tidigare samtalet. När jag fick höra namnet höll jag på att trilla av stolen och munnen blev till ett brett leende. Det var en person som jag arbetat med för typ 20 år sedan och verkligen gillade då! Varför slank frågan ur mig vad den här personen hette, för med största sannolikhet skulle det vara ett namn jag inte hade någon koppling till? Nu har jag träffat min gamla kollega och vi har självklart vandrat ner för memory lane och fnissat över en massa saker som hände när vi jobbade ihop.

Det visade sig att det fanns en mening med att vi skulle träffas för nu kommer jag arbeta i det här projektet som nämndes tidigare i texten. Är inte världen liten?!  Och det är ett otroligt fint och bra projekt och jag är så tacksam över att få möjligheten att arbeta med det. Och att jag fått möjligheten att få lära känna min gamla kollega igen på ett djupare plan, det är en otroligt fin och härlig man med hjärtat på det rätta stället. Jag kommer skriva mer om projektet i nästa inlägg, men är ni nyfikna så gå in på www.a-gruppensverige.se

Jan Cederqvist skrev boken ”Slumpen är ingen tillfällighet” för många år sedan och den är riktigt rolig att läsa. Har ni inte läst den så försök hitta den, ni kommer gilla den.

 

Ha en riktigt skön helg och ta hand om varandra!

Kram

Michaela

Välkommen 2018 och bye bye 2017!

Snart är vi en månad in i 2018 och jag saknar inte 2017, känner att jag var klar med det året redan innan det var slut. Så har jag iofs sagt efter varje nyår…

Det var ett tag sedan jag skrev något och den enkla förklaringen till det har varit att jag haft en sådan brist på motivation, har känt mig helt tom på ord. Har gjort några tappra försök att börja skriva ner något, och det har alltid slutat med att jag raderat allt.

I november fick jag ett ryggskott från helvetet, kunde knappt gå eller röra på mig utan att grina illa och spotta och svära. Gick till min fantastiska naprapat som försiktigt kände och klämde på mig, satte nålar och böjde och drog i mig. Vet inte exakt hur många gånger det blev till slut men runt jul kunde jag röra mig obehindrat men inte utan smärta. Kände mig så liten och hjälplös, och det är en känsla som jag inte tycker om. Är van att klara mig själv och när jag blir begränsad och måste be om hjälp av andra så känner mig så utlämnad, då  befinner jag mig väldigt långt utanför min comfort zone. Och det går inte att forcera ett ryggskott, eller snarare i det här fallet var det nog ett diskbråck. Kroppen läker i sin takt, inte i den takt jag vill att den ska läka. Det var en utmaning för mig att ta mig igenom det, och än idag är det inte helt bra i ryggen. Jag upplevde under de här veckorna det som väldigt många lever med i sin vardag, en smärta som äter sig in hjärnan och gör en helt knäpp! Jag märkte hur jag blev mer knäpp i huvudet för var dag som gick, smärtan gjorde mig till ett monster trots de värktabletter jag fick utskrivet för att kunna fungera någorlunda normalt. Men är det normalt att ha så ont i kroppen att det blir som en daglig rutin att äta smärtstillande?! Nu håller jag på med rehab-träning för att stärka upp ryggen och minimera risken att åka på det här igen, vilket är min största skräck just nu. VILL INTE UPPLEVA DEN SMÄRTAN IGEN! Eller gå på smärtstillande, vill vara ren i kroppen och knoppen. Till er som lever med kronisk smärta gör jag bara hatten av, ni är värda den största av respekt för det som ni går igenom varje dag. Ni är hjältar i min värld!

Så, vad är mina önskningar för året 2018? Jag har slutat med nyårslöften och istället ersatt dem med önskningar, då känner jag mig inte så usel när jag bryter ett löfte efter 3 dagar.. Tror jag tar det i punktform.

  • Att jag stärker upp ryggmuskulaturen så jag inte får ett nytt ryggskott/diskbråck
  • Att jag blir mer aktiv på bloggen, siktar nu att publicera en gång i veckan
  • Att Calmelin fortsätter att växa som varumärke och att försäljningen går bra
  • Att jag och familjen får vara friska och skadefria
  • Att jag och min kärlek fortsätter att hålla ihop
  • Att sommaren blir en helt fantastisk sommar med sol och värme
  • Att jag inte är så korkad att jag börjar röka igen (skulle förvåna mig mycket dock)
  • Att jag kommer kunna sjunga som Helen Sjöholm (kommer aldrig att ske men jag önskar jag kunde)

Ja, det var nog allt det… Kommer inte på något mer, och skulle jag ha det får jag uppdatera listan helt enkelt.

 

Ha en fantastisk vinterdag!

 

Kram

Michaela

Våga tro och satsa!

Jag blir alltid imponerad av människor som vågar ta steget och satsa allt på att starta sitt eget företag, att tex ge upp ett jobb där lönen dimper ner på kontot den 25:e varje månad för att satsa på en affärsidé som man inte på förhand vet bär frukt. Det enda man vet är att det kommer ta längre tid och kosta mer pengar än vad kalkylen säger innan eventuella intäkter börjar komma in på kontot, och att typ hälften av de nystartade företagen inte kommer fungera.  Och vad det beror på kan vara en uppsjö av olika saker, alltifrån en medioker affärsidé till världens bästa affärsidé som många har behov av men pengar för marknadsföring saknas.

Det jag vill komma till är att det är otroligt modigt att våga satsa på något som man inte på förhand vet kommer att fungera, men man satsar ändå för man är så engagerad, motiverad och övertygad. Jag gillar att stötta nya företag genom att tex köpa deras produkter eller tjänster just för att de vågar ta steget ut i det okända. Jag har en väninna i Sundsvall som har vågat lämna tryggheten med fast jobb och bra lön för att göra det hon brinner för, och hon kommer hjälpa mig med mitt bolag Calmelin. Känner mig fullständigt trygg i hennes händer, för det här är en skärpt tjej. Vi hjälper och peppar varandra, och det är jäkligt roligt. Sen är jag tvärsäker på att hon kommer gå långt, hon har energi som ett helt kärnkraftsverk!

För er som inte vet vad Calmelin är så det kosttillskott med L-Theanin, jag kallar den för en ”Naturlig Stressdämpare”. Precis som de andra som vågat satsa på sin idé innan mig så har jag egen hand tagit hand om hela processen, från ax till limpa som man brukar säga. Jag är så övertygad om L-Theaninets positiva effekter,som att tex sänka stressnivåerna i kroppen, dämpa oro och ångest, öka koncentrationen och vår förmåga att vara fokuserade till att sova bättre, att jag ville kunna erbjuda den stora massan ett magiskt bra kosttillskott. Det finns inga garantier att jag kommer lyckas men jag vågade iallafall, och det är en pirrigt härlig känsla. Jag väljer att se det som att jag bygger upp företaget sten för sten, jag vill undvika hungriga investerare som vill ha ROI, return of investment. Det får ta tid, och det är okej.

Det vi glömmer bort är att alla stora bolag som tjänar mycket pengar har varit små från början och har fått kämpa sig upp. Ta bara Facebook, det tog tid för Mark Zuckerberg att få FB till det det är idag, men han gav inte upp när det var tomt i kassan och det kändes helt hopplöst. Det finns många framgångssagor om företag som varit dagar ifrån konkurs för att sen helt plötsligt nå framgång. Såg ett program om Guns N´Roses på TV för ett tag sen, GnR var och är mitt favoritband från tonåren, om hur de var helt utdömda tills MTV blev tvingade av skivbolaget att visa videon till Sweet Child o´mine, och valde den trista tiden klockan 6 på morgonen och trodde att den videon skulle gå publiken förbi och istället blev MTV´s växel helt nedringd av tittare som ville se videon igen. Resten är rockhistoria! Tajming och uthållighet är två viktiga parametrar för att lyckas, att inte sluta att streta på.

Har du en bra affärsidé och marknadsplan, våga satsa! Du kommer bara ångra det du inte gjorde. Det är lättare sagt än gjort, jag vet, men känslan är euforisk när man sjösätter sin bebis. Tummen upp för er som vågar, ni är helt grymma!

 

Kram!

Michaela

 

 

 

En tid av förändring

metoo

 

Just nu skrivs det mycket i tidningarna och i sociala medier angående #metoo, och det tycket jag är bra för män ska inte kunna bete sig som tvättäkta svin och tro att de kommer undan med det. Jag misstänker att de flesta kvinnor har fått kommentarer om sin kropp på ett eller annat sätt, eller fått en hand på rumpan eller hand som ”råkade” nudda vid bröstet av en man som enligt honom själv står i en högre rang än kvinnor. Jag har varit med om det men jag hoppas att mina döttrar slipper det. Det som jag kan tycka är lite fascinerande är att de skitstövlarna säkerligen har en fru och kanske döttrar hemma, är det då okej att andra skitstövlar utsätter de här männens döttrar för samma behandling? Eller?!

Jag och min sambo satt häromkvällen och diskuterade just det här med män som tar sig friheter gentemot kvinnor, och vad det kan bero på. Jag tror att det bottnar i  makt och att män med makt håller varandra om ryggen, och min sambo trodde att det hade med det sociala arvet att göra. Jag vet inte om det är kombo av båda våra uppfattningar men nu rullar det huvuden på löpande band, senast var det en politiker som avgått pga trakasserier. Allvarligt, vad är det för fel på män i maktens korridorer?? Tror de på riktigt att de kan komma undan med allt? Så bra att det här problemet nu har lyfts upp till ytan och att vi pratar om det och ser till att det kommer bli en skillnad till det bättre.

Jag har alltid sett mig som feminist utan att den för skullen behöva säga att jag är det, det ska vara samma lön oavsett kön, samma rättigheter och skyldigheter, för det handlar väl om att vi är människor oavsett om vi föds till man eller kvinna? Varför skulle en man tex vara bättre på att leda företag än en kvinna? Det är inte ens kön som avgör hur pass duktig man är på sitt jobb, utan det man har i form av kunskap och erfarenhet.

Det här en långt mer komplicerad fråga än #metoo, det är är ett problem över hela världen men för att äta en elefant så måste vi skiva den. Vi måste börja någonstans och vi får räkna med att det kommer ta tid att bryta gamla lagrar. Det här är en bra början!

Ha en skön helg och ta hand om er!

 

Kram

Michaela

 

Vad är det som händer, det här känns skumt?!

mobildetoxJag vet inte hur jag ställa mig till det här… Det är tyst och lugnt men så ovanligt! Helt plötsligt får jag massor av saker gjort för jag blir inte avbruten hela tiden, skulle kunna säga att jag är supereffektiv.
Känner mig lugn på ett bra sätt, inte stressad alls, bara tillfreds med allt. Så vad är det då som har hänt? Jo, jag har ingen mobil. Eller jag har en mobil men min operatör håller på att flytta mitt nummer så upp till vänster på skärmen står det ”Ingen service”, så inga ut- eller ingående samtal, bara tystnad.

Är det inte sjukt hur beroende vi är av våra mobiler? Det är ju inte så att livet stannar bara för att vi inte går att nå, det är precis tvärtom. Helt plötsligt är jag fri och har massor av tid till övers som jag annars hade pratat bort. Nu har ju jag turen att jag kan ju ringa om jag har tillgång till Wi-Fi så helt avskuren från världen är jag ju inte, men det här är ju så skönt! Och inom någon dag eller två så kommer det inte stå ”Ingen service” i vänstra hörnet på mobilen så jag ska passa på och njuta av lugnet så länge jag kan.

Läste en artikel i någon tidning som jag nu inte kommer ihåg vilken det var, att vi är mobilzombies. Vi går konstant och tittar ner på våra mobiler och glömmer att livet pågår runt omkring oss bara vi tittar upp. Lite tragiskt att vi glömmer bort att leva livet och bara lever i mobilen.

Hur som helst så är jag sjukt nöjd över att inte mitt inte just nu styrs av mobilen utan jag är kapten på den här skutan. En liten mobil-detox skadar inte lite då och då.

Ha en superskön dag och försök lägg undan mobilen en stund och se vad som händer.

Kram!
Michaela