Hej då gamla synd!

Jag tror inte att jag är den enda att ångra ett ”jättebra beslut” som man tog för typ 20 år sedan när man var hälften så gammal och hälften så klok.
1995 tyckte jag att den var en det grymt bra idé att lite på fyllan i Benidorm slinka in på en tatueringsstudio och sätta en liten söt orm på vristen. Den tatueringen har jag ångrat typ varje dag sedan dess. Idag gjorde jag slag i saken och styrde mina steg till Eraze på Sturegatan här i Stockholm och påbörjade processen att ta bort den med laser. Det var ett beslut som legat och grott i mig men jag har liksom inte fått ändan ur vagnen tidigare, men nu var tiden mogen för att ta tag i det. Har varit lite stressad varje år när det varit dags för att börja använda shorts, kjol eller klänning för att jag själv tyckt att den där jävla ormen varit så ful, har inte velat visa den helt enkelt.

Var ganska skakig när jag ringde på klockan till Eraze,  hade så många olika tankar om hur det hela skulle gå till och hur ont det skulle göra. Kan ju bara säga att jag inte hade något att vara orolig för, Jeanette och Amanda var helt underbara! De förklarade hur allt skulle gå till och vi fnissade sen åt skyddsglasögonen vi alla tre skulle ha på oss. Den lasermaskin de har är den modernaste i Sverige, och den fungerar på mer än att ta bort gammalt bläck på kroppen. Jag har efter jag fyllde 40 år fått pigmentsförändringar i ansiktet, vilket inte är på något sätt farligt men det ser inte så kul ut med bruna blaffor strax ovanför ögonbrynen och på kinderna, och lasern fungerar på det med. Så det kan bli projekt nummer två efter jag är klar med ormen…

Tänk att knappt 10 minuter av ens liv och ett ogenomtänkt beslut kan resultera i så mycket ånger, men nu är det dags att städa bort de gamla synderna. Nu när jag kan sitta och vara efterklok i det här så om jag kunde spola tillbaka tiden så hade jag inte gjort om det, och det finns så många andra saker jag har gjort som jag nu skulle vilja ha ogjort. Men jag var inte så mentalt mogen då och hade helt andra referensramar, var inne på att göra en tribal runt armen också… Tack och lov för att jag inte gjorde det! Hade blivit mycket att ångra då.

Personligen gillar jag tatueringar och har en annan på min handled som jag älskar, men ibland blir resultatet bara fel, som i mitt fall med den på vristen. Det var en impulshandling och hur många där ute har inte tagit fel beslut när man agerar på impuls? Är evigt tacksam över att jag har mer livserfarenhet nu och faktiskt tänker igenom besluten, väger konsekvenser mot fördelar och vågar säga nej till sånt som jag inte tror på eller inte vill göra. Så det är sant att man blir faktiskt klokare med åren, även om jag själv tyckte att jag var typ ”övermogen” för 20 år sen, det är faktiskt ganska kul och befriande att skratta åt sig själv.

I augusti ska jag till Eraze igen för nästa behandling och då ska ni få se hur det går då, resultat av den här behandlingen vet jag först om någon vecka eller två när plåstret är borta. Är så nyfiken!

Ha en fortsatt fin torsdag och njut av sommaren!

Kram

Michaela

 

Annonser

Listig, falsk och stark

Så var det måndag igen och midsommar ligger bakom oss och resten av sommaren framför oss. Min midsommar var lugn och spenderades med familj och vänner, jätteskönt.

Jag undrar hur många som vaknade på midsommardagen med minnesluckor och ångest och lovade sig själva att inte dricka mer eller försökte intala sig själva att det inte spårade ut så katastrofalt dagen innan. Hur många diskussioner slutade som slagsmål pga alkohol?
De här funderingarna bottnar i alla de barn som upplever den otrygghet som uppstår när föräldrar dricker och blir påverkade eller fulla, eller andra personer i barnens närhet.

Har på nära håll sett hur alkoholen bryter ner och både den som har ett missbruk och hela familjen, hela familjen påverkas, inte bara den som dricker. Självklart spelar det ingen roll vilken typ av missbruk det gäller, alla i en familj påverkas och berörs. Alla lögner och halvsanningar som uttalas, alla löften som bryts gång på gång, alla de tårar som fälls i frustration och desperation över att inte kunna vinna över draken, dvs alkoholen.
Man brukar säga att ”alkohol är listig, falsk och stark” och det är så sant, den ligger och lurpassar hela tiden på sitt offer och bara väntar och när man minst anar det så hugger den. Det är en kraft som är nästintill omöjlig att stå emot, det har inget med dålig karaktär att göra, inte alls.
Kan uppleva att det finns en uppfattning om att ett missbruk handlar om dålig karaktär och att personen ifråga är av en sämre sort, men är det något som är demokratiskt så är det just missbruk. Och cancer… Alla olika grupper i samhället har samma förutsättning att drabbas, ingen är förskonad.
Det finns väl inget barn som har sagt att ” När jag blir stor ska jag bli alkis/knarkare/matmissbrukare”, eller vad det nu kan vara men utvecklar ändå ett missbruk.

Idag dricker vi i Sverige på ett sätt som vi inte gjorde för cirka 20 år sen, vi har blivit väldigt influerande av det kontinentala sättet att dricka som finns i Frankrike, Italien, Spanien osv. Vi köper Bag-in-box viner istället för vinflaskor och fördelen med box-vinet är att det är så enkelt att gå och fylla på glaset…

Nu när semestern drar igång för många så kommer också alkoholkonsumtionen öka för många, man är ju ledig och kan ta det lugnt. Grilla och ta ett glas vin, eller två.. Det jag ber om är att vara uppmärksam på hur du eller de i din närvaro dricker och försök att inte vara påverkad i barns närhet. Men som sagt, alla gör som de själva vill.

Ha en underbar måndag oavsett om du fortfarande jobbar eller har påbörjat din semester.

Kram!
Michaela

 

Nubbe

Glad midsommar!

Helt sjukt att det är Midsommar snart igen, så jag önskar er Glad Midsommar!

I måndags var jag tvungen att åka in akut till Södersjukhuset för smärtor i magen, kunde inte längre uthärda att ha ont längre. Väl inne på akuten så trodde jag att jag kommit till ett fältsjukhus i ett krisdrabbat område. Det låg patienter överallt på bristar i korridorer, det satt människor på stolar där det gick och sjukhuspersonalen sprang som skållade råttor fram och tillbaka. Jag hörde i olika samtal mellan sjuksystrar och patienter att det här var den värsta dagen de haft det här året. Jag ville egentligen bara resa mig upp och gå men valde ändå att stanna kvar för att få ett svar på min bråkiga mage. I nästan sju timmar låg jag i korridoren innan jag fick träffa en läkare! Är inte det bara så fel?! Vad händer med den svenska sjukvården? Hur kan det få se ut så på ett av Stockholms största sjukhus!

Det som imponerade på mig var att alla i personalen kunde hålla humöret uppe trots att de skojade om att de jobbade mitt i krigshärd.Både läkarna och den övriga personalen log och skojade med patienterna trots att de rimligtvis borde ha varit helt slut. Något positivt mitt i missnöjet, kan ju säga att jag var inte den enda som tyckte att det var under all kritik.

Efter att ha träffat läkaren fick jag komma in på en avdelning som heter Observationsakuten eller något liknande och där inne var det helt tyst och lugnt. Det var som att komma in i himlen. Sen blev det röntgen och jag pratade med barnen och sambon hemma och sa att jag skulle hem snart men icke sa nicke. Inte fick jag åka hem inte! Så det var bara att installera mig i säng nummer sex och vänta på besked på röntgen. Samtidigt blev jag informerad om att jag var satt på fasta och vips satt det ett dropp i armen. Jag frågade lite försiktigt om jag fick dricka lite kaffe men på det fick jag ett nej. Då kanske klockan var närmare åtta på kvällen och jag hade inte ätit något sedan nio på morgonen. Behöver inte vara raketforskare att förstå att jag var HUNGRIG!
Sen kom svaret på röntgen, tarmficksinflammation. Det förklarar att jag har haft grymt ont…

Fick åka hem dagen efter sent på eftermiddagen och sen dess har jag bara fått dricka, endast flytande föda tills inflammationen har gett med sig. Kul midsommar, eller hur?
Men som jag ser det, det är viktigare att tarmen läker och jag mår bra för sen kan jag äta igen. Lite taskig tajming bara. Det ända jag kan tänka på just nu är mat.

Trots allt är jag imponerad av personalen på SöS, vilken fin personal och vilket enormt tålamod. Vill säga tack för den fina behandlingen jag fick. Tror dock att min familj mest av allt längtar tills jag får äta igen för jag inte direkt superhärlig att ha att göra med, är grinig och grälsjuk och tycker väldigt synd om mig själv. Men de har förståelse och fnissar mest när jag förvandlas till Katla för minsta lilla grej.

Så på midsommar när de äter god mat så kommer jag dricka någon smarrig juice, kan ju alltid festa till det och stoppa ett sugrör i glaset!

Som alltid vid stora högtider så ber jag alla att vara försiktiga med alkoholen när det finns barn med i bilden. Och glöm inte att lägga sju sorters blommor under kudden…

Ha en fantastisk fin midsommar!

Kram

Michaela

sju sorters blommor

Bakom fasaden

Vilken underbar början på sommaren vi har nu, helt magiskt härligt ute! Hoppas verkligen att det håller i sig så vi inte behöver uppleva en ”favorit i repris” från förra året för den sommaren var riktigt kall, blöt och tråkig.

Satt i helgen och scrollade på Facebook och tittade på vad som skrivs och vad för typ av bilder som vi väljer att visa våra vänner. Många bilder har varit på vinglas i solen vilket inte är så konstigt för nu hänger vi på uteserveringarna, men ändå rätt intetsägande. Sen är det alla bilder på leende lyckliga par som smilar mot kameran och vill ha likes. Men allvarligt, hur lyckliga är vi egentligen? Har pratat med flera väninnor som har stora allvarliga problem i sina äktenskap eller relationer men bilderna på FB visar bara glada leenden.

Jag vet att i min relation går det upp och ner, ibland är jag så tokkär att jag håller på och gå av och ibland är jag villig att kasta in handduken och bara dra, och när jag ser alla glada ansikten så kan jag få världens mindervärdeskomplex fast jag vet att det bara en fasad jag tittar på. Men ändå fortsätter jag att scrolla… Handen på hjärtat, hur många gånger har du inte känt att alla andra har det så bra och är så framgångsrika och fått dig att tvivla på dig själv och det du har?
Är inte på något sätt missunnsam utan mer ifrågasättande mot behovet av att visa upp fasaden av den totala lyckan, för bakom fasaden finns verkligheten.
Läste ett inlägg av en kompis som beskrev smärtan och förnedringen av att bli bedragen av sin sambo och hon var så stark och ärlig i den situationen som hon befann sig i, hennes totala ärlighet och sårbarhet gjorde ett starkt intryck på mig för hon visade vad som fanns bakom bakom fasaden.

Jag gillar FB men har inte behovet att leva livet genom det, behöver inte posta bilder på maten jag äter eller ”checka-in” på olika ställen, men de som gillar att göra det får gärna fortsätta med det, alla är vi olika som tur är. Det jag försöker säga här att allt är inte vad det verkar, vi är bra som vi är fast vi har trassel i vår relation eller vad det nu kan vara. Livet pågår hela tiden runt omkring oss och inte på en skärm, titta upp så du inte missar det.

Ha en underbar dag i solen!

Kram
Michaela

 

facebook-logo