Välkommen 2018 och bye bye 2017!

Snart är vi en månad in i 2018 och jag saknar inte 2017, känner att jag var klar med det året redan innan det var slut. Så har jag iofs sagt efter varje nyår…

Det var ett tag sedan jag skrev något och den enkla förklaringen till det har varit att jag haft en sådan brist på motivation, har känt mig helt tom på ord. Har gjort några tappra försök att börja skriva ner något, och det har alltid slutat med att jag raderat allt.

I november fick jag ett ryggskott från helvetet, kunde knappt gå eller röra på mig utan att grina illa och spotta och svära. Gick till min fantastiska naprapat som försiktigt kände och klämde på mig, satte nålar och böjde och drog i mig. Vet inte exakt hur många gånger det blev till slut men runt jul kunde jag röra mig obehindrat men inte utan smärta. Kände mig så liten och hjälplös, och det är en känsla som jag inte tycker om. Är van att klara mig själv och när jag blir begränsad och måste be om hjälp av andra så känner mig så utlämnad, då  befinner jag mig väldigt långt utanför min comfort zone. Och det går inte att forcera ett ryggskott, eller snarare i det här fallet var det nog ett diskbråck. Kroppen läker i sin takt, inte i den takt jag vill att den ska läka. Det var en utmaning för mig att ta mig igenom det, och än idag är det inte helt bra i ryggen. Jag upplevde under de här veckorna det som väldigt många lever med i sin vardag, en smärta som äter sig in hjärnan och gör en helt knäpp! Jag märkte hur jag blev mer knäpp i huvudet för var dag som gick, smärtan gjorde mig till ett monster trots de värktabletter jag fick utskrivet för att kunna fungera någorlunda normalt. Men är det normalt att ha så ont i kroppen att det blir som en daglig rutin att äta smärtstillande?! Nu håller jag på med rehab-träning för att stärka upp ryggen och minimera risken att åka på det här igen, vilket är min största skräck just nu. VILL INTE UPPLEVA DEN SMÄRTAN IGEN! Eller gå på smärtstillande, vill vara ren i kroppen och knoppen. Till er som lever med kronisk smärta gör jag bara hatten av, ni är värda den största av respekt för det som ni går igenom varje dag. Ni är hjältar i min värld!

Så, vad är mina önskningar för året 2018? Jag har slutat med nyårslöften och istället ersatt dem med önskningar, då känner jag mig inte så usel när jag bryter ett löfte efter 3 dagar.. Tror jag tar det i punktform.

  • Att jag stärker upp ryggmuskulaturen så jag inte får ett nytt ryggskott/diskbråck
  • Att jag blir mer aktiv på bloggen, siktar nu att publicera en gång i veckan
  • Att Calmelin fortsätter att växa som varumärke och att försäljningen går bra
  • Att jag och familjen får vara friska och skadefria
  • Att jag och min kärlek fortsätter att hålla ihop
  • Att sommaren blir en helt fantastisk sommar med sol och värme
  • Att jag inte är så korkad att jag börjar röka igen (skulle förvåna mig mycket dock)
  • Att jag kommer kunna sjunga som Helen Sjöholm (kommer aldrig att ske men jag önskar jag kunde)

Ja, det var nog allt det… Kommer inte på något mer, och skulle jag ha det får jag uppdatera listan helt enkelt.

 

Ha en fantastisk vinterdag!

 

Kram

Michaela

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s