Sätta fokus på barnen

Skärmavbild 2018-02-23 kl. 13.56.47

Igår träffade jag en helt fantastisk person, en eldsjäl med ett hjärta av renaste guld. En person som har satt barnen i fokus i miljöer där den ena eller båda föräldrarna har ett missbruk som de kommit ur. Den här fina människan heter Lars Lewerth och driver Childrens Program, han och hans kollega är de enda i Europa som är certifierade och licensierade av Betty Ford Clinic i USA.

”Childrens Program lägger fokus på barnens behov och är ett förebyggande komplement till din egen missbruksbehandling. Childrens Program ger barnen kunskaper om missbruk som sjukdom, tar bort skuldkänslor, ge familjen ny ömsesidig förståelse och en förbättrad relation med verktyg för framtiden. Vi som arbetar här är personer som har en egen erfarenhet av missbruk och beroende, antingen med egen problematik eller som anhörig.” www.childrensprogram.se

När vi satt och pratade med Lasse igår så önskade jag att det här programmet hade funnits för 26 år sedan för min egen del. Men på den tiden fanns det inget eller mycket lite som handlade om medberoende, anhörig-problematik eller ens att belysa hur barnen hade upplevt det när föräldern drack eller drogade. Vi är nog många som har en ”radar” inbyggd och är extremt duktiga på att läsa av människor för att ha kontroll över situationerna. Tack gode Gud för att forskningen och kunskapen om de här frågorna har kommit upp till ytan och idag diskuteras och existerar.

Lasse som person är verkligen engagerad, driven och framåt, han har en så varm personlighet och glädjen i hans ögon när han pratade om Childrens Program gick inte att ta miste på. Han brinner för det här och idag har 150 barn med föräldrar genomgått behandlingen och den 28 februari kommer Örebro Universitet lämna in en summery om den forskning som har gjorts om Childrens Program, och den kommer publiceras på Folkhälsomyndigheten.

Barn som växer upp i miljöer med missbruk är väldigt stressade och tar ofta på sig ansvaret för att hålla föräldern nykter och slungas in i ett medberoende. Barn kan inte förstå att förälderns missbruk inte har något med dem att göra, eller att de inte har gjort något fel. Det bygger upp så mycket skuld och skam som barnen sedan tar med sig i ryggsäcken genom livet, om de inte själva börjar jobba och ta itu med det.

Alla dessa eldsjälar som viger sina liv för att åstadkomma en förändring till bättre förtjänar all creed de kan få, det är ett slit från morgon till kväll och allt handlar om pengar, pengar att driva runt det.

Gå gärna in på http://www.childrensprogram.se och läs mer, det här är så bra!

 

Ha en superfin helg,

Michaela

Annonser

Ibland är upp, ibland är det ner…

wake-me-up

Igår kväll var jag och min sambo på ett event där bla Papilly presenterades, och för er som inte vet det så har jag varit en del av Papilly från när det var ett embryo tills i våras då jag valde att gå ur styrelsen för att kunna låta nytt blod komma in i bolaget. Men jag måste säga att jag känner en enorm stolthet att jag vara med på en spännande resa i ett ämne som är så viktigt och att bolaget har kommit så långt.

Papillys VD, Erik Lissner, höll i presentationen och det jag reflekterade över var hur vi människor inte vill ta till oss kroppens signaler om när systemet praktiskt taget skriker ”Overload”, utan vi har alltid olika bra förklaringar och omskrivningar för hur vi mår men vi vågar inte säga hur det egentligen är och hur vi mår.
Det är viktigare att posta happy pictures på sociala medier och visa upp en lyckad fasad än att vara ärlig. Allt verkar handla om att sälja en bild av sig själv som framgångsrik både i business och privat, men hur ser det ut bakom fasaden då? Sitter inte de flesta av oss med samma typ av känsloregister? Kanske drar jag alla över en kam men jag har dagar när jag bara vill dra täcket över huvudet och ligga grina för jag känner mig så misslyckad på alla fronter. Misslyckad över att jag och min fd man inte lyckades hålla ihop det, att barnen får två boenden, att jag har fått rynkor och hängrumpa, att jag är sjukt dålig på att planera osv… Det finns oändligt mycket att känna sig misslyckad över men det går inte att förändra historien, bara framtiden.
När de här tankarna maler i huvudet så känner mig som en ballong som någon sugit luften ur, helt tom på energi och kan inte vara tacksam för något. Det jag vet när jag känner mig så här är att jag kan inte ligga kvar i sängen och stirra in i väggen för det kommer bara göra att jag mår sämre, och dessutom har jag ett jobb att sköta. Och det brukar kännas bättre när jag jag får andra saker att fokusera på än mig själv och var jag befinner mig rent känslomässigt. Det låter väldigt motsägelsefullt när jag precis skrivit om att vi inte lyssnar på kroppens signaler men jag vet att jag inte är på väg mot den berömda väggen utan en människa med toppar och dalar. Och jag om någon borde ju veta skillnaden, eller hur?
Är det något jag har lärt mig om livet så är det att det är inte bara svart eller vitt, utan det finns även gråskalor och massor av olika kulörta färger, och det är väl tur det. Ombyte förnöjer, så är det bara.

Nu ska jag ta helg och hänga med min sambo och jag önskar er en härlig helg.

Kram!
Michaela

Listig, falsk och stark

Så var det måndag igen och midsommar ligger bakom oss och resten av sommaren framför oss. Min midsommar var lugn och spenderades med familj och vänner, jätteskönt.

Jag undrar hur många som vaknade på midsommardagen med minnesluckor och ångest och lovade sig själva att inte dricka mer eller försökte intala sig själva att det inte spårade ut så katastrofalt dagen innan. Hur många diskussioner slutade som slagsmål pga alkohol?
De här funderingarna bottnar i alla de barn som upplever den otrygghet som uppstår när föräldrar dricker och blir påverkade eller fulla, eller andra personer i barnens närhet.

Har på nära håll sett hur alkoholen bryter ner och både den som har ett missbruk och hela familjen, hela familjen påverkas, inte bara den som dricker. Självklart spelar det ingen roll vilken typ av missbruk det gäller, alla i en familj påverkas och berörs. Alla lögner och halvsanningar som uttalas, alla löften som bryts gång på gång, alla de tårar som fälls i frustration och desperation över att inte kunna vinna över draken, dvs alkoholen.
Man brukar säga att ”alkohol är listig, falsk och stark” och det är så sant, den ligger och lurpassar hela tiden på sitt offer och bara väntar och när man minst anar det så hugger den. Det är en kraft som är nästintill omöjlig att stå emot, det har inget med dålig karaktär att göra, inte alls.
Kan uppleva att det finns en uppfattning om att ett missbruk handlar om dålig karaktär och att personen ifråga är av en sämre sort, men är det något som är demokratiskt så är det just missbruk. Och cancer… Alla olika grupper i samhället har samma förutsättning att drabbas, ingen är förskonad.
Det finns väl inget barn som har sagt att ” När jag blir stor ska jag bli alkis/knarkare/matmissbrukare”, eller vad det nu kan vara men utvecklar ändå ett missbruk.

Idag dricker vi i Sverige på ett sätt som vi inte gjorde för cirka 20 år sen, vi har blivit väldigt influerande av det kontinentala sättet att dricka som finns i Frankrike, Italien, Spanien osv. Vi köper Bag-in-box viner istället för vinflaskor och fördelen med box-vinet är att det är så enkelt att gå och fylla på glaset…

Nu när semestern drar igång för många så kommer också alkoholkonsumtionen öka för många, man är ju ledig och kan ta det lugnt. Grilla och ta ett glas vin, eller två.. Det jag ber om är att vara uppmärksam på hur du eller de i din närvaro dricker och försök att inte vara påverkad i barns närhet. Men som sagt, alla gör som de själva vill.

Ha en underbar måndag oavsett om du fortfarande jobbar eller har påbörjat din semester.

Kram!
Michaela

 

Nubbe

Bakom fasaden

Vilken underbar början på sommaren vi har nu, helt magiskt härligt ute! Hoppas verkligen att det håller i sig så vi inte behöver uppleva en ”favorit i repris” från förra året för den sommaren var riktigt kall, blöt och tråkig.

Satt i helgen och scrollade på Facebook och tittade på vad som skrivs och vad för typ av bilder som vi väljer att visa våra vänner. Många bilder har varit på vinglas i solen vilket inte är så konstigt för nu hänger vi på uteserveringarna, men ändå rätt intetsägande. Sen är det alla bilder på leende lyckliga par som smilar mot kameran och vill ha likes. Men allvarligt, hur lyckliga är vi egentligen? Har pratat med flera väninnor som har stora allvarliga problem i sina äktenskap eller relationer men bilderna på FB visar bara glada leenden.

Jag vet att i min relation går det upp och ner, ibland är jag så tokkär att jag håller på och gå av och ibland är jag villig att kasta in handduken och bara dra, och när jag ser alla glada ansikten så kan jag få världens mindervärdeskomplex fast jag vet att det bara en fasad jag tittar på. Men ändå fortsätter jag att scrolla… Handen på hjärtat, hur många gånger har du inte känt att alla andra har det så bra och är så framgångsrika och fått dig att tvivla på dig själv och det du har?
Är inte på något sätt missunnsam utan mer ifrågasättande mot behovet av att visa upp fasaden av den totala lyckan, för bakom fasaden finns verkligheten.
Läste ett inlägg av en kompis som beskrev smärtan och förnedringen av att bli bedragen av sin sambo och hon var så stark och ärlig i den situationen som hon befann sig i, hennes totala ärlighet och sårbarhet gjorde ett starkt intryck på mig för hon visade vad som fanns bakom bakom fasaden.

Jag gillar FB men har inte behovet att leva livet genom det, behöver inte posta bilder på maten jag äter eller ”checka-in” på olika ställen, men de som gillar att göra det får gärna fortsätta med det, alla är vi olika som tur är. Det jag försöker säga här att allt är inte vad det verkar, vi är bra som vi är fast vi har trassel i vår relation eller vad det nu kan vara. Livet pågår hela tiden runt omkring oss och inte på en skärm, titta upp så du inte missar det.

Ha en underbar dag i solen!

Kram
Michaela

 

facebook-logo

Tänk positivt!

Läste den här artikeln idag om hur tänkandet kan påverka oss både positivt och negativt, det beror på vad vi fokuserar på.

Men det är inte svårt att förstå sambandet mellan ett positivt sinnelag och bra mående, det går hand i hand. Den som är negativ och fokuserar på det som är dåligt blir en tråkig typ som iallafall jag inte vill umgås med, men den som är glad och positiv blir mycket attraktiv att hänga med.

Livet är inte alltid tjo och tjim men genom att försöka se det positiva i allt det nattsvarta brukar göra susen, men det är inte alltid lätt det vet jag. Gamla tankebanor är svåra att bryta men genom att förstå hur man själv fungerar och var man halkar ner i gamla hjulspår så går det faktiskt att bryta det negativa mönstret. Men det går bara man vill.

De personer som går igenom svåra perioder i sitt liv, det kan handla om skilsmässor, sjukdomsbesked eller liknande, som lyckas ha en positiv inställning till livet imponerar stort på mig. De som väljer att lära sig något av det som har skett och gå vidare, säger bara wow! Det är power det.

Satt igår i bilen på väg hem från jobbet och något hade hänt i Stockholm, det var kaos i hela stan. Allt stod still och köerna blev bara längre och längre. Hade bråttom hem för jag skulle ha en kompis på middag och jag kom ingenstans, paniken växte och jag blev helt galen. Samtidigt så visste jag att det spelar ingen roll om jag får ett anfall av road rage, jag skulle inte komma fortare hem men det var lite skönt att få sitta i skrika i bilen. Där och då var jag väldigt långt från positivt tänkande kan jag ärligt säga, men jag hann hem för att hinna till affären och köpa mat innan min kompis kom, men det var på håret! Hade någon visat mig den här artikeln igår när jag var stressad och förbannad tror jag att mitt topplock gått. Idag när jag är lugn och har fått distans till gårdagen kan jag ta till mig den, för den är jäkla bra. Läs den!

Ha en superskön helg!

Michaela

http://land.se/ny-hjarnforskning-du-mar-som-du-tanker/#.VbnWMoVsLvZ.facebook

Keep calm and enjoy traffic! copy

Svensk sommar…

IMG_2807

Vilken skitsommar vi har haft hittils, eller ska jag skriva brist på sommar?!
Kan inte annat än känna mig snuvad på den svenska sommaren med soliga dagar och kvällar där man kan sitta ute till sent på natten. Satt ute en kväll och när jag kom hem var helt djupfryst och det tog hela resten av natten att få upp värmen igen.

Nu börjar jag känna att det här ständiga regnet börjat äta friskt på mitt humör och jag börjar bli bitter… Kan vi inte få några dagar av fint väder, är det helt omöjligt tro?
Livet blir så mycket enklare och roligare när solen skiner och det är värme i luften, och samtidigt kan vi fylla på depån av D-vitamin.

En annan aspekt på det här med semester är att vi ska umgås med vår partner, barn och andra släktingar på gott och ont. Det är inte helt enkelt att umgås på liten yta när regnet öser ned utanför och alla blir negativa och gnälliga av att sitta inne. Och de som säger ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”, ge er! Det är ungefär lika sant som att säga ”Frukt är också godis”.

Jag undrar hur många relationer som gått åt pipan i sommar pga väder-frustration? Måste vara en del misstänker jag. Det innefattar dock inte de som varit smarta och bokat utlandssemester och då fått njuta av bra väder. Jag tillhör inte en av dem tyvärr, men det hade ni kanske redan listat ut.
Kontentan är att det är svårare att vara tillsammans 24/7 när det är dåligt väder än när solen skiner, mycket mer påfrestande för alla parter oavsett ålder. Samtidigt går det inte att bryta ihop för vi kan inte påverka vädret, det är vad det är. Men det är inte lätt alla gånger.

För att få lite inspiration och sol sinnet kan jag rekommendera Kjell Enhager i Sommar i P1, han är min nya husgud. Har lyssnat på den säkert 4 gånger och varje gång fastnar något nytt, han är helt underbar! Och rolig!

Ta hand om er och jag håller tummarna för att solen visar sig inom kort!

Michaela