Flygplatser är spännande ställen!

flygplats

Vi, jag och familjen, har precis kommit hem från en resa till Sydafrika och är det något jag tycker är spännande så är det flygplatser. Flygplatser är så dynamiska och det är ett ständigt flöde av människor som är på väg någonstans, en flygplats sover aldrig utan det finns alltid något eller någon att titta på.

Sen är det alltid spännande när det börjar bli dags att gå till gaten för att  gå ombord på planet, där har vi gruppen som ställer sig i kö för att komma först in på planet, fast det är bestämda platser. När de väl fått sin biljett blippad så älgar de in på planet och spänner fast sig i stolen, efter de har stoppat in sina rullväskor i takfacket. Sen har vi de som reser med små barn, de ser alltid lite plågade ut för de vet inte om barnet kommer gråta och låta hela resan. Det är inte alla som har överensseende med att små barn låter när de vill sova, och det vet föräldrarna. Jag har inga problem med att barn gråter på planet men jag har otroligt svårt med barn som sitter och sparkar i ryggen i min stol eller hänger på stolen och drar mig i håret, utan att föräldrana reagerar. Sen har vi kategorin av resenärer som gärna sitter vid fönstret fast de har världens minsta blåsa och måste gå på toaletten hela tiden, vilket gör att man får resa på sig i ett för att man har stolen längst ut. Eller de som på något sätt lyckas komma in med armar och ben på min stol, och tar ingen hänsyn till att jag inte vill ha någons armbåge i sidan..

Och sen ska man gå av planet… Då kommer vi till de som sitter längst bak i planet men ändå ska gå av först. En helt ologisk ekvation för mig. Självklart så ska de som har connecting flights som väntar av först, det kan ju vara att planet har blivit försenat pga snökaos eller annat och de vill ju inte missa nästa flyg. Men sitter man längst bak i planet är det väl rimligt att man kommer av typ sist, eller?! Men de som har så jäkla bråttom av planet för att ställa sig och vänta på sina väskor och stå precis brevid bandet med trolleyn och blocka för alla andra, suck!

Som sagt så finns det en mängd olika beteenden hos de som reser och alla är inte bufflar, det flesta är så beresta att de vet hur det går till. Alla kommer på planet och alla kommer av, enkelt. Det är lika spännande varje gång att iaktta de olika beteendena som finns hos de som flyger.

Sen är det alltid lika skönt att komma hem och få packa upp och tvätta, sätta tillbaka resväskorna och komma tillbaka till vardagen. Det absolut bästa är att få sova i sin egen säng och borra ner huvudet i sin egen kudde, det är magiskt! Som man brukar säga ”Borta bra men hemma bäst”!

 

Ha det så bra så ses vi snart igen.

Kram!

Michaela

Annonser

Sätta fokus på barnen

Skärmavbild 2018-02-23 kl. 13.56.47

Igår träffade jag en helt fantastisk person, en eldsjäl med ett hjärta av renaste guld. En person som har satt barnen i fokus i miljöer där den ena eller båda föräldrarna har ett missbruk som de kommit ur. Den här fina människan heter Lars Lewerth och driver Childrens Program, han och hans kollega är de enda i Europa som är certifierade och licensierade av Betty Ford Clinic i USA.

”Childrens Program lägger fokus på barnens behov och är ett förebyggande komplement till din egen missbruksbehandling. Childrens Program ger barnen kunskaper om missbruk som sjukdom, tar bort skuldkänslor, ge familjen ny ömsesidig förståelse och en förbättrad relation med verktyg för framtiden. Vi som arbetar här är personer som har en egen erfarenhet av missbruk och beroende, antingen med egen problematik eller som anhörig.” www.childrensprogram.se

När vi satt och pratade med Lasse igår så önskade jag att det här programmet hade funnits för 26 år sedan för min egen del. Men på den tiden fanns det inget eller mycket lite som handlade om medberoende, anhörig-problematik eller ens att belysa hur barnen hade upplevt det när föräldern drack eller drogade. Vi är nog många som har en ”radar” inbyggd och är extremt duktiga på att läsa av människor för att ha kontroll över situationerna. Tack gode Gud för att forskningen och kunskapen om de här frågorna har kommit upp till ytan och idag diskuteras och existerar.

Lasse som person är verkligen engagerad, driven och framåt, han har en så varm personlighet och glädjen i hans ögon när han pratade om Childrens Program gick inte att ta miste på. Han brinner för det här och idag har 150 barn med föräldrar genomgått behandlingen och den 28 februari kommer Örebro Universitet lämna in en summery om den forskning som har gjorts om Childrens Program, och den kommer publiceras på Folkhälsomyndigheten.

Barn som växer upp i miljöer med missbruk är väldigt stressade och tar ofta på sig ansvaret för att hålla föräldern nykter och slungas in i ett medberoende. Barn kan inte förstå att förälderns missbruk inte har något med dem att göra, eller att de inte har gjort något fel. Det bygger upp så mycket skuld och skam som barnen sedan tar med sig i ryggsäcken genom livet, om de inte själva börjar jobba och ta itu med det.

Alla dessa eldsjälar som viger sina liv för att åstadkomma en förändring till bättre förtjänar all creed de kan få, det är ett slit från morgon till kväll och allt handlar om pengar, pengar att driva runt det.

Gå gärna in på http://www.childrensprogram.se och läs mer, det här är så bra!

 

Ha en superfin helg,

Michaela

I ♥ Papilly

Jag är stolt som tupp som bröstar upp sig i hönsgården! Tänk vad den här lilla puppan har växt och nu verkligen blivit till den vackra fjäril som den är ämnad att vara. Jag tänker på Papilly där jag var med från det lilla embryo som gick under namnet Stressklubben och StressCompany och som senare bytte namn till Papilly.

I morse var jag på ett frukostseminarium som Papilly höll i inne i stan tillsamman med grundaren Ulf Söderberg. Peppe Ekmark, VD, är så fin och med glimten i ögat öppenhjärtligt berättar sin lifestory och hur hans liv har varit. Kände igen mig i flera av hans exempel på hur det kan gå i livet,  och många skratt blev det under hans framträdande. Han balanserar det svåra med det goda på ett ypperligt sätt, och det är inte lätt att göra. Anders Tengström, forskningschef på Papilly, berättade på ett fångade sätt hur vi mår idag och visade statistik hur kurvorna har gått i vårt mentala välmående. Behöver jag säga åt vilket håll  kurvorna går eller kan ni gissa det själva? Vi mår sämre idag än för 20 år sen… Stressen är den störstsa boven i dramat, surprice! får ni möjlighet att gå på ett av Papillys dragningar så gör det, ni kommer inte bli besvikna, det lovar jag. Papilly består av fler personer än Peppe och Anders och alla gör ett kanonjobb, och i veckan började Monica Werneman, tidigare VD på Poolia, som försäljningschef för att hon tyckte att Papilly och stressprogrammet är så unikt och bra! Välkommen Monica säger jag!

Förstår ni nu varför jag är så stolt idag? Det här har jag varit en del av, uppbyggnaden av det här fantastiska företaget som arbetar för att vi ska må bättre och trivas med vår vardag. Go Papilly Go! U do good! Och tack till alla er som kom och lyssnade på Peppe och Anders idag.

Ha en fantastisk helg och njut.

Kram

Michaela

 

Nytt uppdrag!

A-Gruppen_Logga500x180

I mitt förra inlägg skrev jag att jag inte trodde på slumpen och att jag i nästa inlägg skulle berätta mer om det projekt som jag är nu är involverad i. Jag träffade som sagt en gammal arbetskollega som heter Peder Sundqvist som har startat A-gruppen Partners AB

A-gruppen Partners AB är en företag som arbetar med förebyggande insatser  för dom som ligger i riskzon för missbruk och beroende inom alkohol, drog, spel, läkemedel och stressproblematik. Där kommer jag arbeta med stressrelaterade frågor, rådgivning och behandling, gissa om jag är exalterad! Får inte glömma tacksam och ödmjuk! Vilket fint uppdrag att få arbeta med att hjälpa människor som inte mår så bra, det är ju helt jäkla fantastiskt. Tack Peder för förtroendet!

Enligt statistik så är det 20% på en arbetsplats, 1 av 5, som ligger i farozonen eller har ett beroende på något sätt, och det ser inte ut att som att den siffran kommer sjunka, tvärtom så kommer den bli högre. Ett stort problem som måste börja belysas är spelberoendet som ökat rejält pga TV och radio-reklamen. Om jag ska vara ärlig så är jag riktigt förbannad över all den mängd reklam om spel som går på de olika TV-kanalerna, och den handlar om hur lätt det är att vinna pengar. Och där även svenska staten håvar in stora summor på all spelreklam de står för. Det är ju samma belöningscentrum som triggas i hjärnan som vid ett alkohol eller drogmissbruk bland annat. Helt sjukt! Och konsekvenserna för de som spelar och förlorar pengar som de sen ska vinna tillbaka. Usch! Allt spel handlar inte om att vinna pengar utan det finns ju de som är beroende av datorspel, speciellt ungdomar.

Vi på A-gruppen Partners arbetar aktivt för att få bort det stigma som finns när det gäller missbruk och beroende, skulden och skammen måste bort så att en diskussion utan fördomar kan föras. För en alkis är inte per automatik någon som sitter på parkbänken och dricker. Om vi tar alkoholism så är den demokratisk och slår mot alla samhällsgrupper,  du är inte mindre alkis för att du dricker ”finsprit”.  Vi känner alla någon som har ett osunt förhållande eller ett beroende till alkohol, droger eller tex läkemedel och det är otroligt smärtsamt för de anhöriga att se en person de älskar gå ner sig och inte nå fram trots att de ber på sina bara knän eller hotar att lämna personen. Oftast finns det barn med i bilden som far väldigt illa också. Skulle kunna skriva en bok om det här men det ska jag inte göra, idag iallafall.

Just nu önskar jag att dygnet hade 36 timmar med allt som ska hinnas med, ska hinna med att sköta Calmelin och bloggen oxå. Men peppar peppar så går allt som på räls än så länge, annars får jag nog boka in en tid hos mig själv och strukturera upp mig!

Gå gärna in på vår hemsida om A-gruppen Partners, www.a-gruppensverige.se och läs mer.

Ha en fantastisk dag!

Kram

Michaela

 

Välkommen 2018 och bye bye 2017!

Snart är vi en månad in i 2018 och jag saknar inte 2017, känner att jag var klar med det året redan innan det var slut. Så har jag iofs sagt efter varje nyår…

Det var ett tag sedan jag skrev något och den enkla förklaringen till det har varit att jag haft en sådan brist på motivation, har känt mig helt tom på ord. Har gjort några tappra försök att börja skriva ner något, och det har alltid slutat med att jag raderat allt.

I november fick jag ett ryggskott från helvetet, kunde knappt gå eller röra på mig utan att grina illa och spotta och svära. Gick till min fantastiska naprapat som försiktigt kände och klämde på mig, satte nålar och böjde och drog i mig. Vet inte exakt hur många gånger det blev till slut men runt jul kunde jag röra mig obehindrat men inte utan smärta. Kände mig så liten och hjälplös, och det är en känsla som jag inte tycker om. Är van att klara mig själv och när jag blir begränsad och måste be om hjälp av andra så känner mig så utlämnad, då  befinner jag mig väldigt långt utanför min comfort zone. Och det går inte att forcera ett ryggskott, eller snarare i det här fallet var det nog ett diskbråck. Kroppen läker i sin takt, inte i den takt jag vill att den ska läka. Det var en utmaning för mig att ta mig igenom det, och än idag är det inte helt bra i ryggen. Jag upplevde under de här veckorna det som väldigt många lever med i sin vardag, en smärta som äter sig in hjärnan och gör en helt knäpp! Jag märkte hur jag blev mer knäpp i huvudet för var dag som gick, smärtan gjorde mig till ett monster trots de värktabletter jag fick utskrivet för att kunna fungera någorlunda normalt. Men är det normalt att ha så ont i kroppen att det blir som en daglig rutin att äta smärtstillande?! Nu håller jag på med rehab-träning för att stärka upp ryggen och minimera risken att åka på det här igen, vilket är min största skräck just nu. VILL INTE UPPLEVA DEN SMÄRTAN IGEN! Eller gå på smärtstillande, vill vara ren i kroppen och knoppen. Till er som lever med kronisk smärta gör jag bara hatten av, ni är värda den största av respekt för det som ni går igenom varje dag. Ni är hjältar i min värld!

Så, vad är mina önskningar för året 2018? Jag har slutat med nyårslöften och istället ersatt dem med önskningar, då känner jag mig inte så usel när jag bryter ett löfte efter 3 dagar.. Tror jag tar det i punktform.

  • Att jag stärker upp ryggmuskulaturen så jag inte får ett nytt ryggskott/diskbråck
  • Att jag blir mer aktiv på bloggen, siktar nu att publicera en gång i veckan
  • Att Calmelin fortsätter att växa som varumärke och att försäljningen går bra
  • Att jag och familjen får vara friska och skadefria
  • Att jag och min kärlek fortsätter att hålla ihop
  • Att sommaren blir en helt fantastisk sommar med sol och värme
  • Att jag inte är så korkad att jag börjar röka igen (skulle förvåna mig mycket dock)
  • Att jag kommer kunna sjunga som Helen Sjöholm (kommer aldrig att ske men jag önskar jag kunde)

Ja, det var nog allt det… Kommer inte på något mer, och skulle jag ha det får jag uppdatera listan helt enkelt.

 

Ha en fantastisk vinterdag!

 

Kram

Michaela

En tid av förändring

metoo

 

Just nu skrivs det mycket i tidningarna och i sociala medier angående #metoo, och det tycket jag är bra för män ska inte kunna bete sig som tvättäkta svin och tro att de kommer undan med det. Jag misstänker att de flesta kvinnor har fått kommentarer om sin kropp på ett eller annat sätt, eller fått en hand på rumpan eller hand som ”råkade” nudda vid bröstet av en man som enligt honom själv står i en högre rang än kvinnor. Jag har varit med om det men jag hoppas att mina döttrar slipper det. Det som jag kan tycka är lite fascinerande är att de skitstövlarna säkerligen har en fru och kanske döttrar hemma, är det då okej att andra skitstövlar utsätter de här männens döttrar för samma behandling? Eller?!

Jag och min sambo satt häromkvällen och diskuterade just det här med män som tar sig friheter gentemot kvinnor, och vad det kan bero på. Jag tror att det bottnar i  makt och att män med makt håller varandra om ryggen, och min sambo trodde att det hade med det sociala arvet att göra. Jag vet inte om det är kombo av båda våra uppfattningar men nu rullar det huvuden på löpande band, senast var det en politiker som avgått pga trakasserier. Allvarligt, vad är det för fel på män i maktens korridorer?? Tror de på riktigt att de kan komma undan med allt? Så bra att det här problemet nu har lyfts upp till ytan och att vi pratar om det och ser till att det kommer bli en skillnad till det bättre.

Jag har alltid sett mig som feminist utan att den för skullen behöva säga att jag är det, det ska vara samma lön oavsett kön, samma rättigheter och skyldigheter, för det handlar väl om att vi är människor oavsett om vi föds till man eller kvinna? Varför skulle en man tex vara bättre på att leda företag än en kvinna? Det är inte ens kön som avgör hur pass duktig man är på sitt jobb, utan det man har i form av kunskap och erfarenhet.

Det här en långt mer komplicerad fråga än #metoo, det är är ett problem över hela världen men för att äta en elefant så måste vi skiva den. Vi måste börja någonstans och vi får räkna med att det kommer ta tid att bryta gamla lagrar. Det här är en bra början!

Ha en skön helg och ta hand om er!

 

Kram

Michaela

 

I just need one good one to stay

heartbreak

Satt igår och tittade på Lady Gagas show i halvtid på Superbowl, vilken kvinna! Hon är bara fantastisk, satt med hakan nere på bröstet och var helt blown away och när hon satte sig vid pianot och sjöng ”Million Reasons” så brast det bara för mig. Tårarna rann ner för kinderna och det kändes som om lungorna klämdes ihop. Det var mina tankar och ord som hon sjöng om, jag hamnade i någon konstig parallellvärld där allt bara stannade, det enda som existerade var hon, jag och ”Million Reasons”.

Förra veckan började det en istid här hemma, det har skurit sig rejält mellan mig och sambon och jag upplever att vi inte kan prata med varandra för vi är på olika våglängder, det blir bara att gräva sig djupare ner i våra hjulspår och jag går mer och mer åt det hållet att vi har passerat vårt bäst-före datum. Finns inte uppriktiga viljan att försöka vända den sjunkande skutan och modet att våga höra vad den andra säger så vad finns det mer att göra? Och just idag vet inte jag om viljan finns hos mig, är bara så trött på att behöva kämpa om allt. Jag vill inte dansa den här djävulsdansen mer, har dansat den för många gånger och nu är mina fötter fulla av blåsor jag trött på riktigt.
Det är inte så att det inte drabbar någon annan när vi hamnar i varsin skyttegrav, utan det är fyra barn som hamnar i korselden och mår piss, vilket är fullt förståeligt. Det är fan inte okej att två vuxna personer bråkar och att det går ut över barnen, men det är så det ser ut.
Ibland är det svårt att se vad som är bäst att göra för det stämmer inte med vad hjärtat vill, men är det något som alltid kommer fram är det sanningen, förr eller senare går rullgardinen upp, och det gör ont.
Vet att nästan alla har varit i den här situationen och vet hur jävla svårt det är att bara vara en människa med känslor ibland.

I’ve got a hundred million reasons to walk away
But baby, I just need one good one to stay

Den textraden får bli de sista för idag, orden har liksom tagit slut.

Ha en fin dag!

Kram
Michaela

2017 kunde inte ha kommit mer lägligt..

keep-calm-back-to-normal-routine

Det är nästan nu mitten av januari och jag är fortfarande barnsligt förtjust över att 2016 nu ligger ordentligt nedpackat i en låda längst in i garderoben. Med lite distans till nu till föregående år och vad som hände under 2016 så har jag varit helt mentalt slut sedan innan jul, inte orkat med något och inget har varit roligt. Bara varit trött, grinig, otrevlig och jag kan behöver väl inte säga att superlativen inte direkt haglat över mig. Nej, helt ärligt så har jag varit en pain in butt mot alla i min närhet, men jag har bara inte orkat med något. Det som är tråkigt är att barnen fått ta del av en riktig rugguggla som bara klagar över allt, istället för den jag brukar vara. Barnen är rörande överens om att jag i vanliga fall är den barnsligaste av oss alla här hemma, och det kan jag skriva under på.
Något jag är väldigt nöjd över är att skolan börjar den här veckan och nu kan jag komma tillbaka till rutiner och den vanliga lunken igen, det är superhärligt att vara ledig och ha barnen hemma men det är som man brukar säga, ”Faan va skönt det är när man får komma tillbaka till vardagen igen”! Den vardagen man i vanliga fall dissar stenhårt och tycker är totalt osexig och tråkig, men I love it.
Jag har pratat med flera vänner som instämmer i att 2016 var ett tyngt år och var helt slutkörda när julledigheten kom. Mer jobb än förväntat och mer problem på hemmaplan med fru/man, ungar, skilsmässa, dödsfall och osv. Frågan som alltid kommer då är ”När vänder det?” och det undrar jag med. Skulle det inte vara fantastiskt om det skulle vända under här året?? Håller mina tummar för det!

Ett sätt att enkelt konstatera att något är fel är när jag inte ens orkar öppna upp datorn, den är annars min ständiga följeslagare. Börjar känna mig piggare men fortfarande en lång väg kvar innan jag är tillbaka till mitt vanliga jag.
En reflektion jag gjort nu när jag är på väg ur diket är att en anledning till att jag fallit så djupt är att jag inte prioriterat det som har varit viktigt för mig innan som meditation och kontemplation, har inte haft tid eller förmågan att lyssna inåt, och nu får jag betala för det. Jäkla skit, säger jag bara!
Det positiva är jag identifierat problemet och kan börja jobba på det.

Hade tänkt att göra en vlogg men insåg att även om jag kallade in världens bästa makeup-artist skulle jag fortfarande se ut som ett spöke, alternativt som Donald Trump! Inget av det är ett alternativ så ni får helt enkelt hålla till godo med en skriven text. Ska googla nu efter en BH för påsarna under ögonen…

Ta hand om er på det sätt som passar er!

Kram
Michaela

Säg aldrig något i affekt!

maltavlaSäg aldrig något i affekt, för det kommer komma tillbaka and hit you in the face.

Min kloka storasyster sa de här orden till mig för några år sedan och de fastnade som ett tuggummi under skon, det är så rätt. Hur många gånger har vi i stridens hetta sagt saker som vi sen ångrar bittert? Ganska många skulle jag gissa. Och jag förstår varför det sker, när vi är förbannande och inne i en hätsk diskussion så slår vi där vi vet att det gör ont, och det är skönt för stunden att få in den där käftsmällen men sen när ilskan har lagt sig och man börjar komma till sans så får man ta också ta konsekvenserna av det, och det kan svida rejält.
Och varför tar jag upp det här nu? Jo, igår hamnade jag och min sambo i en diskusson, inget konstigt med det, vi är två olika individer som tycker olika och har olika uppfattningar om saker. Det som var problemet var att min sambo var frustrerad, irriterad och pressad och lät det gå ut över mig, och det är aldrig okej. Han behövde blow off some steam och vem stod där som en levande måltavla om inte jag. Vissa saker av det han sa var korrekta och det har jag inga problem med men sen var det allt som inte hade med mig att göra…
Jag i min tur kände mig orättvist påhoppad och angripen för ingen anledning och delade inte hans uppfattning om det han brann av på. Och det är just det här skon klämmer, att när vi är förbannande så vaknar reptilhjärnan och vi har svårt att se på saker på ett klart och nyktert sätt. Ofta blir vi självcentrerad och tycker att allt vi gör är rätt och alla andra har fel, vi sätter oss själva på en piedestal och kan inte ta in våra egna fel och brister. Allt det här förstår jag på ett teoretiskt plan men det är sjukt svårt, det är sjukt mycket svårare att hantera det när man hamnar i skottgluggen.
Jag blev såklart ledsen och sårad även om jag förstod att det 99% inte hade med mig att göra, men skadan var ju redan skedd. En stund efteråt så bad han om ursäkt för sitt uppförande, och det fick mig att känna mig bättre men åndå inte bra. Och jag vet att han sitter med en påse känslor som är svåra att hantera efter det han fick ur sig, även om han bad ursäkt och ångerfull.

Tyvärr är det såhär det ser ut i de flesta av fallen, den som står dig närmast får ta smällen av saker som oftast inte har med dem att göra. Men det går att förändra, säg inget i affekt. Bit dig i tungan, ta ett djupt andetag, eller hoppa på stället men avfyra inte orden som du sen får ångra. Jag har övat och övat och ibland går det käpprätt åt helvete, men oftast så går det bra. Men det är inte värt den lilla sekund av tillfredställelse som sedan blir timmar eller dagar av dåligt samvete.

Något värt att tänka på.

Ha en underbar helg och njut av ledigheten.

Kram!
Michaela