Sätta fokus på barnen

Igår träffade jag en helt fantastisk person, en eldsjäl med ett hjärta av renaste guld. En person som har satt barnen i fokus i miljöer där den ena eller båda föräldrarna har ett missbruk som de kommit ur. Den här fina människan heter Lars Lewerth och driver Childrens Program, han och hans kollega är de enda i Europa som är certifierade och licensierade av Betty Ford Clinic i USA.

”Childrens Program lägger fokus på barnens behov och är ett förebyggande komplement till din egen missbruksbehandling. Childrens Program ger barnen kunskaper om missbruk som sjukdom, tar bort skuldkänslor, ge familjen ny ömsesidig förståelse och en förbättrad relation med verktyg för framtiden. Vi som arbetar här är personer som har en egen erfarenhet av missbruk och beroende, antingen med egen problematik eller som anhörig.” www.childrensprogram.se

När vi satt och pratade med Lasse igår så önskade jag att det här programmet hade funnits för 26 år sedan för min egen del. Men på den tiden fanns det inget eller mycket lite som handlade om medberoende, anhörig-problematik eller ens att belysa hur barnen hade upplevt det när föräldern drack eller drogade. Vi är nog många som har en ”radar” inbyggd och är extremt duktiga på att läsa av människor för att ha kontroll över situationerna. Tack gode Gud för att forskningen och kunskapen om de här frågorna har kommit upp till ytan och idag diskuteras och existerar.

Lasse som person är verkligen engagerad, driven och framåt, han har en så varm personlighet och glädjen i hans ögon när han pratade om Childrens Program gick inte att ta miste på. Han brinner för det här och idag har 150 barn med föräldrar genomgått behandlingen och den 28 februari kommer Örebro Universitet lämna in en summery om den forskning som har gjorts om Childrens Program, och den kommer publiceras på Folkhälsomyndigheten.

Barn som växer upp i miljöer med missbruk är väldigt stressade och tar ofta på sig ansvaret för att hålla föräldern nykter och slungas in i ett medberoende. Barn kan inte förstå att förälderns missbruk inte har något med dem att göra, eller att de inte har gjort något fel. Det bygger upp så mycket skuld och skam som barnen sedan tar med sig i ryggsäcken genom livet, om de inte själva börjar jobba och ta itu med det.

Alla dessa eldsjälar som viger sina liv för att åstadkomma en förändring till bättre förtjänar all creed de kan få, det är ett slit från morgon till kväll och allt handlar om pengar, pengar att driva runt det.

Gå gärna in på http://www.childrensprogram.se och läs mer, det här är så bra!

 

Ha en superfin helg,

Michaela

Säg aldrig något i affekt!

Säg aldrig något i affekt, för det kommer komma tillbaka and hit you in the face.

Min kloka storasyster sa de här orden till mig för några år sedan och de fastnade som ett tuggummi under skon, det är så rätt. Hur många gånger har vi i stridens hetta sagt saker som vi sen ångrar bittert? Ganska många skulle jag gissa. Och jag förstår varför det sker, när vi är förbannande och inne i en hätsk diskussion så slår vi där vi vet att det gör ont, och det är skönt för stunden att få in den där käftsmällen men sen när ilskan har lagt sig och man börjar komma till sans så får man ta också ta konsekvenserna av det, och det kan svida rejält.
Och varför tar jag upp det här nu? Jo, igår hamnade jag och min sambo i en diskusson, inget konstigt med det, vi är två olika individer som tycker olika och har olika uppfattningar om saker. Det som var problemet var att min sambo var frustrerad, irriterad och pressad och lät det gå ut över mig, och det är aldrig okej. Han behövde blow off some steam och vem stod där som en levande måltavla om inte jag. Vissa saker av det han sa var korrekta och det har jag inga problem med men sen var det allt som inte hade med mig att göra…
Jag i min tur kände mig orättvist påhoppad och angripen för ingen anledning och delade inte hans uppfattning om det han brann av på. Och det är just det här skon klämmer, att när vi är förbannande så vaknar reptilhjärnan och vi har svårt att se på saker på ett klart och nyktert sätt. Ofta blir vi självcentrerad och tycker att allt vi gör är rätt och alla andra har fel, vi sätter oss själva på en piedestal och kan inte ta in våra egna fel och brister. Allt det här förstår jag på ett teoretiskt plan men det är sjukt svårt, det är sjukt mycket svårare att hantera det när man hamnar i skottgluggen.
Jag blev såklart ledsen och sårad även om jag förstod att det 99% inte hade med mig att göra, men skadan var ju redan skedd. En stund efteråt så bad han om ursäkt för sitt uppförande, och det fick mig att känna mig bättre men åndå inte bra. Och jag vet att han sitter med en påse känslor som är svåra att hantera efter det han fick ur sig, även om han bad ursäkt och ångerfull.

Tyvärr är det såhär det ser ut i de flesta av fallen, den som står dig närmast får ta smällen av saker som oftast inte har med dem att göra. Men det går att förändra, säg inget i affekt. Bit dig i tungan, ta ett djupt andetag, eller hoppa på stället men avfyra inte orden som du sen får ångra. Jag har övat och övat och ibland går det käpprätt åt helvete, men oftast så går det bra. Men det är inte värt den lilla sekund av tillfredställelse som sedan blir timmar eller dagar av dåligt samvete.

Något värt att tänka på.

Ha en underbar helg och njut av ledigheten.

Kram!
Michaela